En One Direction Novell Blogg

Previous:
"Hello" sa han trött
"How could you do this to her?"skrek jag
"What? Who is this?" frågade han, helt plötsligt nyvaken.
"It's Olivia, you idiot" skrek jag ännu högre " how could you do this to Sofie?"
"I was drunk"
"That was the lamest excuse I've ever heard. I don't care if you were drunk or not! If you really love her, you wouldn't do it, even if you were drunk! Now Sofie has been lying in her bed crying her eyes out since she came home"
"I'm sorry" sa han skamset
"Why are you saying sorry to me?" frågade jag
"I..I don't know"
"Do you love her" frågade jag
"Yes, I do. With all my heart"
"Well, then get your but over her and apologize to her!"
"I'm on my way" sa han och la på. Jag skyndade mig in till Sofies rum och la tillbaka hennes telefon. Sen gick jag till Sofie och sa
"Det kommer bli bra. Han är på väg" Hon svarade inte men hennes tårar tog äntligen slut.
__________________________________________________________________________
Nialls perspektiv
Jag sprang den korta biten från våran lägenhet till Sofies hotell. Jag knackade på dörr 187 och dörren öppnades av Olivia. Hon såg arg och besviken ut. Utan att säga något pekade hon bara mot en dörr, som jag antog var Sofies rum. Jag gick fram till dörren och fick verkligen anstränga mig för att inte börja gråta. Jag hatade mig själv så himla mycket just nu. Jag knackade på dörren men fick inget svar. Jag öppnade dörren. Där låg Sofie och grät. Hon såg så förstörd ut och allt var mitt fel. Jag gick fram till hennes säng och satte mig på kanten.
"Sofie, I'm sorry" försökte jag
"Get out" viskade hon. Då kunde jag inte hålla mig längre. Jag kände tårarna komma.
"Please, let me explain"
"No"
"I love you". sa jag, och jag menade det med hela mitt hjärta. Jag hörde henne sucka lite.
"Then, why did you kiss her?" frågade hon. Egentligen visste jag inte svaret på den frågan. Jag var full men ändå? Varför hade jag kysst henne?
"I was drunk, and didn't know what I was doing" sa jag
"And?"
"I didn't mean anything Sof. I love you, not her" snyftade jag
"Niall..." började hon
"Yes?" viskade jag. Hon tog tag i min hand och kollade rakt in i mina ögon. Det var som om hon såg rakt igenom mig.
"I know that you are telling the truth. If you were drunk, then it is not your fault"
"Do you forgive me" sa jag och slutade gråta
"Yes" Jag log större än jag någonsin gjort förrut "But.."
"But, what?"
"I will not be able to trust you"
"But, what is a relationship without trust?" frågade jag och kände hur mitt hjärta sjönk.
"Nothing. You will have to show me I can trust you. If you never cheat on me again and if you are there for me, I will trust you, but it will take some time"
"I love you Sof"
"I love you to"
Vi möttes i en mjuk kyss.

Nicoles perspektiv

Jag vaknade runt 7 på morgonen. Jag visste att jag inte skulle kunna sova så jag bestämde mig för att gå ut på en promenad. Jag tog på mig ett par tränings shorts och en t-shirt. Sen tog jag på mig mina converse och tog min handväska. Jag packade ner min mobil, plånbok och lite annat nödvändigt och sen gick jag. Jag började gå runt i London. Det kanske inte var världens bästa ide, eftersom jag kommer nog gå vilse. Efter ungefär en timme, så hade jag ingen aning om vart jag var. Jag såg en kille stå vid en parkbänk. Jag gick fram till honom
"Excuse me, do you know how to get to The Ritz hotel?" Frågade jag. Killen vände sig om. Jag blev helt stel av skräck när jag såg vem det var. Jag ville springa, men mina ben vägrade röra på sig. Det enda jag fick fram var
"Ni..Nick?"
__________________________________________________________________
Vem tror ni killen är?
Här är nicoles outfit: http://www.polyvore.com/cgi/set?id=44677779