Another world-kapitel 21
Jag ville verkligen rädda henne, men hur? Jag tog mod till mig och sa.
"Jag älskar dig Nicole" jag hade lärt míg att säga det på svenska. Jag kollade på Nicole medans hennes ögon långsamt öppnades.
Olivias perspektiv
Vi satt och väntade på att Harry skulle komma ut. Medans jag väntade hörde jag ett svagt nynnande inifrån rummet. När jag lyssnar nogrannare hör jag att det är Harrys djupa röst som sjunger "Save you tonight". Jag tyckte det var hur gulligt som helst, men vad skulle det hjälpa? Det skulle inte göra Nicole bra igen. Jag skulle ge vad som helst för att hon inte skulle dö. Vi hade varit bästa vänner sen vi var 3 år, jag, Nicole och Sofie. Jag var inte redo att släppa taget. Och dessutom trodde jag inte på mirakel. Varför skulle hon vakna av Harry's sjungande? Sen hörde jag en svag röst, nästan en viskning. Jag kände igen den rösten allt för väl. Det var Nicoles röst. Sofie måste också ha hört den. Vi flög upp samtidigt. När vi kom in i rummet, såg Nicole mycket bättre ut, hennes hud var inte lika blek längre. Nicole sken upp när hon såg oss. Jag log tillbaka men det såg hon nog inte. Läkarna hade redan flockats runt henne och puttat bort Harry. Jag trodde inte på mirakel. Men nu gör jag det.
Nicoles perspektiv
Jag hörde Harrys röst brevid mig. Han pratade om hur jag skulle kämpa på. Jag hörde honom, jag kunde bara inte öppna ögonen. Hela kroppen värkte, jag kunde inte ens röra mitt lillfinger, hur mycket jag än försökte. Jag hörde Harry börja sjunga. Save you tonight. Jag slappnade av och lyssnade till hans lugnande, ängalika röst. Han avslutade sången och höll fortfarande min hand lika hårt, om inte hårdare än förut. Jag kände hur allting snurrade när han slutade. Nej, varför kunde han inte fortsätta sjunga? Men istället för att sjunga sa han "Jag älskar dig Nicole" Med det kände jag hur mina ögon långsamt öppnades och jag såg Harry sitta där med sorgsna ögon.
"Harry.." viskade jag. Han tittade på mig och log. Dörren flög upp och Sofie och Olivia stod där. Jag log mot dem samtidigt som Harry sa något till sjuksköterskan. Doktorerna flockades runt mig och pratade oroligt med varandra. Till slut sa dem att jag fick åka hem imorgon.
"I'll stay here, right by your side." viskade Harry i mitt öra och sen somnade jag
Kapitel 21! Vad tycks? Jo jag ville ta upp en sak. I Malmö hade dem en "One Direction Parad" där Directioners från Malmö samlades och gick runt och sjöng one direction låtar och bara hade kul och lärde känna varandra. Dem fixade planscher tillägnat one direction och hade 1D t-shirts på sig. Hur kul skulle det inte va att ha ett sånt evenemang i Stockholm. Kanske när det blir lite varmare? Hade tänkt skapa ett evenemang på Facebook. Kommentera vad ni tycker om det!?
"Jag älskar dig Nicole" jag hade lärt míg att säga det på svenska. Jag kollade på Nicole medans hennes ögon långsamt öppnades.
Olivias perspektiv
Vi satt och väntade på att Harry skulle komma ut. Medans jag väntade hörde jag ett svagt nynnande inifrån rummet. När jag lyssnar nogrannare hör jag att det är Harrys djupa röst som sjunger "Save you tonight". Jag tyckte det var hur gulligt som helst, men vad skulle det hjälpa? Det skulle inte göra Nicole bra igen. Jag skulle ge vad som helst för att hon inte skulle dö. Vi hade varit bästa vänner sen vi var 3 år, jag, Nicole och Sofie. Jag var inte redo att släppa taget. Och dessutom trodde jag inte på mirakel. Varför skulle hon vakna av Harry's sjungande? Sen hörde jag en svag röst, nästan en viskning. Jag kände igen den rösten allt för väl. Det var Nicoles röst. Sofie måste också ha hört den. Vi flög upp samtidigt. När vi kom in i rummet, såg Nicole mycket bättre ut, hennes hud var inte lika blek längre. Nicole sken upp när hon såg oss. Jag log tillbaka men det såg hon nog inte. Läkarna hade redan flockats runt henne och puttat bort Harry. Jag trodde inte på mirakel. Men nu gör jag det.
Nicoles perspektiv
Jag hörde Harrys röst brevid mig. Han pratade om hur jag skulle kämpa på. Jag hörde honom, jag kunde bara inte öppna ögonen. Hela kroppen värkte, jag kunde inte ens röra mitt lillfinger, hur mycket jag än försökte. Jag hörde Harry börja sjunga. Save you tonight. Jag slappnade av och lyssnade till hans lugnande, ängalika röst. Han avslutade sången och höll fortfarande min hand lika hårt, om inte hårdare än förut. Jag kände hur allting snurrade när han slutade. Nej, varför kunde han inte fortsätta sjunga? Men istället för att sjunga sa han "Jag älskar dig Nicole" Med det kände jag hur mina ögon långsamt öppnades och jag såg Harry sitta där med sorgsna ögon.
"Harry.." viskade jag. Han tittade på mig och log. Dörren flög upp och Sofie och Olivia stod där. Jag log mot dem samtidigt som Harry sa något till sjuksköterskan. Doktorerna flockades runt mig och pratade oroligt med varandra. Till slut sa dem att jag fick åka hem imorgon.
"I'll stay here, right by your side." viskade Harry i mitt öra och sen somnade jag
Kapitel 21! Vad tycks? Jo jag ville ta upp en sak. I Malmö hade dem en "One Direction Parad" där Directioners från Malmö samlades och gick runt och sjöng one direction låtar och bara hade kul och lärde känna varandra. Dem fixade planscher tillägnat one direction och hade 1D t-shirts på sig. Hur kul skulle det inte va att ha ett sånt evenemang i Stockholm. Kanske när det blir lite varmare? Hade tänkt skapa ett evenemang på Facebook. Kommentera vad ni tycker om det!?
Kommentarer
Postat av: Nikki
Härligt, mera! ;D
Postat av: Olivia
Super bra! men den var väldigt kort så du får göra en längre imorgon! Ska göra ett kapitel nu jag me, Ska skriva om paraden också :))
Postat av: Lydia
jätte bra kapitel! :D
besök gärna min novellblogg om 1D!:D
Trackback
